Bilolycka i Kolaråsen »

16 april 1955
Bilo­lycka med personskador vid järn­vägsö­ver­gången ute i skogen ner mot Mohäl­larne. Polis och ambu­lans har kallats till platsen.

Text: Björn S      Foto: LGF

Etiketter: nya_sba
En bilo­lycka händer så lätt, men den här gången blev det tyvärr stora skador så efter­räk­ningar är att räkna med.

Sist­ledna helg var det stor fest i Bång­fors Herr­gård. Det var konsul Encrona som höll fest med anled­ning av sin sonson Hubert Encronas 25-​årsdag. Hubert Encrona har till­bringat det senaste året i den Konungs­liga Hufvud­staden anställd som konsu­lent vid ett större försäk­rings­ak­tie­bolag.
   Under fest­lig­he­terna gick Hubert ut på herr­gårds­trappan för att svalka av sig efter dansen. Då upptäckte han sin farfars nyim­por­te­rade Rolls-​Royce Silver Ghost av 1951 års modell. Eftersom han tidi­gare inte hade sett sin farfars nya bil och eftersom han är nyfiken av naturen, så under­sökte han nu bilen.
   Vid provsitt­ning av förar­platsen så fann han att bilnyck­larna kvar­glömts i tänd­nings­låset. Hubert bestämde sig raskt för att ta reda på om reklamen stämde, nämligen att häst­kraftsan­talet i en Rolls-​Royce alltid är till­räck­ligt. Test­färden synes enligt samstäm­miga vitt­nesupp­gifter ha ägt rum i ett synner­ligen raskt tempo.
   När konsul Encrona en stund senare även han gick ut på  herr­gårds­trappan för att svalka sig, upptäckte han till sin fasa att bilen var borta. Ett upprört tele­fon­samtal till närmaste polis­sta­tion följde.
   Senare på kvällen när polis­kon­stapel Bertil Löfqvist var på väg hem i sin Citroën efter avslutat arbets­pass, så blev denne omkörd av en svart Rolls-​Royce på ett ganska oansva­rigt sätt. Konstapel Löfqvist kände givetvis igen den efter­lysta bilen och upptog genast förföl­jandet.
   När bägge bilarna i hög fart så småningom skulle passera järn­vägsö­ver­gången mellan Kolaråsen och Möggle så upptäcker de att det skulle även kvälls­räls­bussen från Mohäl­larne göra.
  De bägge bilarna brom­sade kraf­tigt. Rolls-​Roycen kom därvid att hamna framför räls­bussen. Kolli­sionen blev häftig och bilen släpades med ett 50-​tal meter innan den slung­ades åt sidan. Av den fordom så granna lyxbilen åter­stod endast skrot, medan Hubert Encrona klarade sig med några intryckta revben.
   Polis­kon­stapel Löfqvist lyckades undvika kolli­sionen genom att köra i diket. P.g.a. den höga farten så stud­sade hans bil upp ur diket och flög över banvallen mot en garn som växte vid sidan av vägen. Bilens tak blev därvid kraf­tigt intryckt, men även konstapel Löfqvist klarade sig från även­tyret med endast lättare skador. (Det visade sig dock att han hade en icke nämnbar passa­ge­rare som fick tas om hand av ambu­lans­per­so­nalen.)
   Efter olyckan så rappor­te­rades det skedda tele­fon­ledes till konsul Encrona. Denne blev förstå­e­ligt nog mycket upprörd och bestämde sig omedel­bart att han skulle dra in under­hållet för "25-​öringen". Denna felsäg­ning s.a.s. myntade uttrycket konsul Enkrona & konsu­lent 25-​öring.
   Tidningens redak­tion har inspek­terat olycks­platsen och tvingas konsta­tera att även järn­vägen får ta på sig en del av ansvaret. Järn­vägsö­ver­gången är inte bara obevakad utan även synner­ligen obevakad. Hur mycket vi än tittade kunde vi inte se en endaste skylt som varnade för järn­vägsö­ver­gång. Vi måste därför för den ansva­rige för järn­vägen, banin­genjör Juhlin, påpeka detta miss­för­hål­lande och kräva att det å det skynd­sam­maste sätts upp någon form av varnings­an­ord­ning å olycks­platsen.
 
Björn S

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter